specialstar

Det är alltid roligt när man får en extra läsare!
Man får mer glöd i skrivandet och mer inspiration!
Det blir spännande att blogga och det är nästan som en drog!

Igår kelade jag med Algot, min nymfparakit.
Grå stor och lurvig!
Jag greppade tag honom i buren, lyfte ur honom och satte mig i soffan!
Han var väldigt orolig i början, jag också.
Djur är sånna som känner av om man är stressad eller orolig.
Så Algot kände av mig när jag inte mådde bra.
Han blev lugn när jag blev lugn.

Jag började klia honom runt nacken som jag brukade, han gillar det
Rättare sagt han älskar det för jag ser hur han blundar och vrider på nacken gott
Efter en stund kommer pappa in och säger:
Jag vill också hålla i Algot!
(Algot är pappas ögonsten..)
Pappa är svag för de som är speciella. Algot är speciell.
Ingen tycker egentligen så mycket om honom, vi har funderat på att sälja honom.
På grund av att han är mobbad, det är synd om honom.
Medans Gullan och Poppe sitter och gosar med varandra så tittar Algot avundsjukt på dem.
Man ska aldrig ha ojämnt antal fåglar har jag hört!

Iallafall, tillbaka till när jag håller i Algot.
Jag säger till pappa att han gärna får ta Algot.
Han sätter sig i soffan med honom och Algot börjar nafsa lite försiktigt på pappas skägg.
Helt plötsligt får Algot ett ryck och pappa tappar kontrollen över Algot och han flyger ur pappas hand.
Han flyger runt, runt i vardagsrummet och skriker som ingen annan.
Tillslut sätter han sig på gardinstången helt slut. Vi blir oroliga.
Jag försöker få honom på fingret men han flyger bara iväg, runt runt i vardagsrummet.
Jag hämtar Gullan och visar Algot att det är hit han ska komma!
Gullan ropar på Algot. Tillslut händer det, Algot flyger mot dörren. Men.......
Han flyger rakt in med huvudet i dörröppningen! "L" var ett vittne som såg allt.
Han flyger rakt ner i golvet och piper. Jag hämtar honom och sätter in honom i buren.
Han blev alldeles blöt efteråt för han blev så svettig.
Det var en jobbig stund för oss alla, men allra jobbigast för Algot.